Efter futtiga 83 sekunder var 2016 års Vasalopp fulltecknat. Då var samtliga 15 800 platser bokade. Vid den här tiden i mars förra året hade Karin Holgersson och dottern Annika fortfarande inga planer på att åka den nio mil långa sträckan mellan Sälen och Mora. Beslutet kom senare.
– Vi köpte startplatser på en andrahandsförmedling i november–december. Det har legat i bakhuvudet länge, men vi tycker inte att vi har haft tid att träna, förklarar Annika.
Förrän nu. Annika är nyexaminerad läkare och i väntan på att börja sin nya tjänst har hon haft en hel del tid för träning. För Karin, som bytt läraryrket mot kontorsjobb, har förutsättningarna också varit bättre än tidigare.
– Dessutom hade jag tränat mycket mer och kände att jag kanske skulle orka, säger Karin.
De har inte behövt starta från ruta ett. Grundkonditionen fanns redan. Familjen Holgersson, bestående av mamma, pappa och fem barn, är ett sportigt gäng och har alltid varit.
– Min man och jag gillar att idrotta och tycker att det är roligt att prova olika sporter, säger Karin, som, liksom Annika, är utbildad gympainstruktör.
Makarna har i sin tur uppmuntrat och inspirerat barnen att hålla igång med allt från bollsport till slalom och längdskidor.
Karin och Annika har tränat och tävlat mycket tillsammans genom åren. De har bland annat ställt upp i Midnattsloppet, Blodomloppet och Vansbrosimmet. Uppladdningen inför kommande utmaning inleddes på allvar i januari.
– Vi har gått in för att åka så mycket skidor som möjligt. När det har varit dåligt med snö har man kört stakmaskinen på gymmet, säger Annika.
Karin har det förspänt som bor i Storvreta, där hon har välpreparerade skidspår inpå knuten. Storvreta IK, som båda tjejerna tävlar för, ser till att spåren är åkbara. Med eller utan konstsnö.
– På vardagar har jag kört kortare turer och ett långpass på helgen. Som längst har det blivit tre mil, säger Karin.
För att slipa formen var Annika och hennes pojkvän iväg på ett Vasaloppsläger i Grövelsjön i slutet av januari. Praktik varvades med teori i dagarna fyra.
– Det var jättebra och ett tips till alla som ska åka.
Annika lyfter fram teknikträningen som en viktig del i förberedelserna. Till och med avgörande för om man ska klara av äventyret eller inte.
– Ju mer teknik desto mindre energi går åt. Med rätt teknik går det fortare och blir roligare att åka, konstaterar Annika och menar att det går att nörda in sig riktigt inom både utrustning och vallningens ädla konst.
På söndagen den 6 mars klockan 8.00 går startskottet för det 92:a Vasaloppet. I det sista startledet återfinns två taggade premiäråkare, med ett mål i sikte.
– Det är första gången, så jag kommer fokusera på att klara mig runt. Jag hoppas att det blir en rolig upplevelse, säger Karin, som inte räknar med att åka sida vid sida med dottern hela vägen.
– Vi kommer nog ifrån varandra. Hon åker snabbare än mig.
Annika vågar inte heller sätta upp ett tidsmål.
– Ju mer man tränar desto mer besviken blir man om det inte går bra. Det är ju även yttre omständigheter som man inte kan styra över, säger 25-åringen, som hoppas på några minusgrader och sol när hon ger sig ut i fäders spår.