Det är söndag eftermiddag och cirka femton kvinnor har samlats runt köksbordet i Klockarbol, den faluröda gamla stugan intill församlingshemmet i Funbo. Gemenskap, stickning och fika står på programmet ett par timmar framöver. Arabiska varvas med engelska, svenska och kroppsspråk när deltagarna försöker kommunicera med varandra.
Deras kulturella bakgrund varierar, liksom stickvanan. Några är nybörjare medan andra är mer erfarna.
Alla är lika välkomna.
– Stickningen kommer i andra hand, men det är något som före-nar oss, säger Elisabeth Granberg, som är initiativtagare till handarbetsträffarna som drog igång för en månad sedan.
– Vi har kört på prov i februari, och det är precis bestämt att det måste få fortsätta. Det har varit både uppskattat och välbesökt.
Det var asylboendet i Bärby, som öppnade i höstas, som fick Elisabeth att engagera sig.
I boendet lever i nuläget ett åttiotal personer, barn och vuxna, i en oviss väntan på beslut om uppehållstillstånd.
– Idén väcktes ur en känsla att vi måste göra någonting. De har inget samlingsrum på asylboendet, ingen naturlig plats att umgås på förutom i korridoren. Männen står mycket ute och pratar men mammorna är inne. De behöver komma ut och få annat att tänka på. Och eftersom jag tycker att det är så roligt att sticka låg stickkafé nära till hands, säger Elisabeth.
Annars är det mest negativa nyheter man får höra om asylboenden, menar hon. Positiva nyheter är mer sällsynta.
– Det här är en gest att visa att de är välkomna.
Arrangemanget är ett samarbete mellan Danmark-Funbo församling och den ideella föreningen Hjälpstickan, som stickar till hemlösa och behövande i Sverige. Elisabeth är föreningens kontaktperson i länet.
Det är inte bara kvinnor som kommer till klockarbostaden på söndagarna. Ofta följer hela familjen med. Medan stickorna går varma i köket, ägnar sig männen och barnen åt andra aktiviteter i rummet intill. Här byggs det lego, busas och mumsas hembakta kanelbullar.
Margareta Käck är en av flera ortsbor som har kommit för att sticka och ta del av gemenskapen.
– Det är en jättefin samvaro och man lär känna nya människor. Ett bra initiativ, tycker hon.
Vid hennes sida sitter Jelena från Serbien, i full färd med att sticka en halsduk i regnbågens alla färger. Hon är en trogen besökare på stickkaféet och känner stor tacksamhet för den gästfrihet hon har mött i byn.
– Jag känner mig välkommen, säger Jelena, som även går på det språkkafé som församlingen ordnar varje tisdag.
Salwa Majid kom till Sverige från Syrien för nio år sedan och bor i dag i Uppsala.
Hon blev tipsad om den nya mötesplatsen i Funbo av en kollega på förskolan där hon arbetar.
– Det är kul att träffa landsmän och hjälpa barnen. Många känner oro och vill prata om vad som händer i Syrien, säger Salwa, som är till god hjälp när språkhinder uppstår runt bordet.
All sysselsättning är värdefull för de nyanlända på asylboendet, konstaterar Salwa.
– De sitter i sina enrums-lägenheter och har inte mycket att göra. De behöver aktiviteter. Men det blir bättre när våren kommer och man kan vara ute.
Katja Gradin och Ulrika Lindén från Gunsta läste om gränslös stickning på facebook och blev nyfikna.
– Vi har tänkt åka tidigare men inte haft tid. Äntligen blev det av. Det har varit trevligt, säger väninnorna, som hoppas återkomma flera gånger under våren.