– Ja, vi kan se att fisken både ökar i antal och att fler arter trivs i de kalkade vattnen, säger Erik Degerman, miljöanalytiker vid SLU och en av de tre forskare som gjort studien.
Den nya studien omfattar 30 års miljödata och har gjorts av Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Totalt omfattar studien drygt 600 kalkade och 100 okalkade vattendrag och baseras på fångster vid 17 492 enskilda provfisken från drygt 1 200 olika strömsträckor i landet.
– Studien är unik då den omfattar ett oerhört stort material från hela landet och en så lång, sammanhängande period, säger Erik Degerman.
År 1990 var drygt 16 000 av Sveriges sjöar drabbade och hade så låga pH-värden att fiskar och andra djur riskerade att bli sjuka eller dö. Utsläppen har minskat men fortfarande kalkas drygt 4 000 områden eller 9 000 kilometer vattendrag med totalt cirka 115 000 ton kalk. Allt från små bäckar till älvar och sjöar, med totalt cirka 115 000 ton kalk.
Studien visar att kalkningen ökade förekomsten av bland annat bergsimpa, lake, lax, mört och öring. Antalet fiskarter ökade i de vatten där man provfiskat, från i snitt knappt två arter före kalkning till nästan tre efter 20 års kalkning. Dessutom påträffades nästan dubbelt så många individer av varje art.
– Förekomsten av öring i dessa vatten är i dag på samma nivå som i vattendrag som inte drabbats av försurning, säger Erik Degerman.
Rapporten visar också att det tar lång tid, mellan 10 och 20 år, att återställa ett vatten. Ingemar Abrahamsson på HaV ser studien som ett viktigt underlag för hur framtidens kalkning ska utvecklas. Om ett år väntas även en rapport om hur bottenfaunan i försurade och kalkade vattendrag påverkats vara klar.
– Det är väldigt positivt att se att kalkningen ger så bra resultat på fiskfaunan. Båda studierna hjälper oss i arbetet med att ta fram en ny vägledning för länsstyrelser och kommuner, säger Ingemar Abrahamsson.
Källa: HaV